Jag ligger hemma med feber och halsont och önskar att jag var frisk.
Jag ligger och kollar på en massa olika sidor på intgernet bland annat www.Gratisbio.se
där man kan vinna olika presentkort mm.
fredag 25 september 2009
tisdag 22 september 2009
fredag 18 september 2009
torsdag 17 september 2009
tisdag 15 september 2009
onsdag 9 september 2009
Brain-storming till Lilla Augustpriset
Vi sitter och har lektion just nu, vissa bloggar, andra skriver sin uppsatts om "gymnasiegrubbel", och som det studet jag är är jag redan klar med det och sitter och funderar på vad jag ska skriva om till Lilla Augustpriset.
Temat är anti-hjältar, alltså hjältar som inte är en typisk hjälte. Inte Superman eller Batman helt enkelt, utan hjältar i vår vardag. Jag funderar på att skriva om något jag upplevt själv för det är något jag alltid tyckt varit till stor hjälp när jag inte haft någon inspiration. Kanske skriva en text om min mamma? Min kära underbara mamma som har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men det ska nog gå. Allting ordnar sig i slutändan om man försöker, har rätt inställning och attityd.
Så nu ska jag brainstorma. Wish me luck
Temat är anti-hjältar, alltså hjältar som inte är en typisk hjälte. Inte Superman eller Batman helt enkelt, utan hjältar i vår vardag. Jag funderar på att skriva om något jag upplevt själv för det är något jag alltid tyckt varit till stor hjälp när jag inte haft någon inspiration. Kanske skriva en text om min mamma? Min kära underbara mamma som har hjälpt mig igenom så otroligt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men det ska nog gå. Allting ordnar sig i slutändan om man försöker, har rätt inställning och attityd.
Så nu ska jag brainstorma. Wish me luck
tisdag 8 september 2009
mina upplevelser av mobbing
Något man tyvärr ser var man än befinner sig är just mobbing. Det spelar ingen roll hur gammal man än är, mobbing förekommer överallt, i skolan, på arbetsplatsen och på din fritid. Mobbing visar sig i olika former, tyst mobbing som är mycket svår att upptäcka och öppen mobbing, vilket är lättare att se. Jag som tjej har upplevt tyst mobbing mer än öppen, andra tjejkompisar som snackar skit om dig när du inte är där och viskar om dig när du är med.
När jag gick i fyran var hela klassen uppdelad i gäng; de coola tjejerna, de töntiga tjejerna och hästtjejerna, de coola killarna, de töntiga killarna och de killar som alltid spelar fotboll. Jag tillhörde egentligen inte något av gängen, jag kom inte in någonstans och kände mig utanför var jag än befann mig. Jag var inte mobbad men det har alltid snackats skit om mig eftersom jag har en väldigt stark personlighet. Jag har fått höra att jag är en hora istort sätt vajre dag sedan jag började 6an, eftersom jag då fick en pojkvän. Jag har också blivit kallad bitch istort sätt dagligen på grund av att jag står för vad jag tycker, och säger vad jag tänker.
Jag har blivit trakasserad i skolan och så vidare, men också på nätet. Jag har fått anonyma kommentarer på min bilddagbok där de skriver att jag är en slampa och inte är värd att leva. Jag har fått noggranna beskrivningar på hur jag kan göra resten av världen en stor tjänst och ta mitt liv.
Jag har fått stå ut med mycket på grund av min klädsel, mitt val av kompisar och mina starka åsikter, men jag hade aldrig ändrat på mig själv för att få någon annans bekräftelse eller för att bli accepterad. Jag tycker om den jag är och i slutändan är det det enda som betyder något.
När jag gick i fyran var hela klassen uppdelad i gäng; de coola tjejerna, de töntiga tjejerna och hästtjejerna, de coola killarna, de töntiga killarna och de killar som alltid spelar fotboll. Jag tillhörde egentligen inte något av gängen, jag kom inte in någonstans och kände mig utanför var jag än befann mig. Jag var inte mobbad men det har alltid snackats skit om mig eftersom jag har en väldigt stark personlighet. Jag har fått höra att jag är en hora istort sätt vajre dag sedan jag började 6an, eftersom jag då fick en pojkvän. Jag har också blivit kallad bitch istort sätt dagligen på grund av att jag står för vad jag tycker, och säger vad jag tänker.
Jag har blivit trakasserad i skolan och så vidare, men också på nätet. Jag har fått anonyma kommentarer på min bilddagbok där de skriver att jag är en slampa och inte är värd att leva. Jag har fått noggranna beskrivningar på hur jag kan göra resten av världen en stor tjänst och ta mitt liv.
Jag har fått stå ut med mycket på grund av min klädsel, mitt val av kompisar och mina starka åsikter, men jag hade aldrig ändrat på mig själv för att få någon annans bekräftelse eller för att bli accepterad. Jag tycker om den jag är och i slutändan är det det enda som betyder något.
måndag 7 september 2009
vad är okej att publicera på nätet?
Det är alltid svårt att veta var gränsen går mellan vad som är okej och vad som inte är okej att publicera på sin blogg, facebook eller liknande. Jag brukar tänka som så att det jag är bekväm med att mina föräldrar, framtida barn, pojkvänner och kompisar ska få se är okej för mig att publicera, det jag inte vill att de ska se låter jag bli att lägga upp på internet.
För sanningen är att hur mycket jag än raderar och redigerar gamla blogg-inlägg eller bilder så finns de alltid lagrade någonstans, och de kan alltid dyka upp.
När man säger "blogg" tänker många på en dagbok, vilket det på många sätt är. Men en dagbok är privat, texterna du skriver är det ingen annan som får se utan din tillåtelse, medan en blogg är offentlig. Vem som hälst kan läsa din blogg, titta på dina bilder och spara informationen.
Något du skrev på din blogg för 10 år sedan kan komma upp igen och ge dig en massa problem. Man får tänka lite som så att även om det känns okej att skriva om hur mycket jag söp förra helgen eller hur mycket jag hatar min mamma nu så kanske det inte är något man kommer tycka är okej när man är vuxen, har jobb och har stadgat sig och bildat en egen familj. Jag skulle iallafall inte vela att min framtida son/dotter skulle läsa något jag skrev på internet när jag var 16 år där det står om allt jag gjorde, om hur jag rebellade och hur uppförde mig mot mina föräldrar.
För sanningen är att hur mycket jag än raderar och redigerar gamla blogg-inlägg eller bilder så finns de alltid lagrade någonstans, och de kan alltid dyka upp.
När man säger "blogg" tänker många på en dagbok, vilket det på många sätt är. Men en dagbok är privat, texterna du skriver är det ingen annan som får se utan din tillåtelse, medan en blogg är offentlig. Vem som hälst kan läsa din blogg, titta på dina bilder och spara informationen.
Något du skrev på din blogg för 10 år sedan kan komma upp igen och ge dig en massa problem. Man får tänka lite som så att även om det känns okej att skriva om hur mycket jag söp förra helgen eller hur mycket jag hatar min mamma nu så kanske det inte är något man kommer tycka är okej när man är vuxen, har jobb och har stadgat sig och bildat en egen familj. Jag skulle iallafall inte vela att min framtida son/dotter skulle läsa något jag skrev på internet när jag var 16 år där det står om allt jag gjorde, om hur jag rebellade och hur uppförde mig mot mina föräldrar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
