mina upplevelser av mobbing

Något man tyvärr ser var man än befinner sig är just mobbing. Det spelar ingen roll hur gammal man än är, mobbing förekommer överallt, i skolan, på arbetsplatsen och på din fritid. Mobbing visar sig i olika former, tyst mobbing som är mycket svår att upptäcka och öppen mobbing, vilket är lättare att se. Jag som tjej har upplevt tyst mobbing mer än öppen, andra tjejkompisar som snackar skit om dig när du inte är där och viskar om dig när du är med.


När jag gick i fyran var hela klassen uppdelad i gäng; de coola tjejerna, de töntiga tjejerna och hästtjejerna, de coola killarna, de töntiga killarna och de killar som alltid spelar fotboll. Jag tillhörde egentligen inte något av gängen, jag kom inte in någonstans och kände mig utanför var jag än befann mig. Jag var inte mobbad men det har alltid snackats skit om mig eftersom jag har en väldigt stark personlighet. Jag har fått höra att jag är en hora istort sätt vajre dag sedan jag började 6an, eftersom jag då fick en pojkvän. Jag har också blivit kallad bitch istort sätt dagligen på grund av att jag står för vad jag tycker, och säger vad jag tänker.


Jag har blivit trakasserad i skolan och så vidare, men också på nätet. Jag har fått anonyma kommentarer på min bilddagbok där de skriver att jag är en slampa och inte är värd att leva. Jag har fått noggranna beskrivningar på hur jag kan göra resten av världen en stor tjänst och ta mitt liv.


Jag har fått stå ut med mycket på grund av min klädsel, mitt val av kompisar och mina starka åsikter, men jag hade aldrig ändrat på mig själv för att få någon annans bekräftelse eller för att bli accepterad. Jag tycker om den jag är och i slutändan är det det enda som betyder något.